KAOS!
Det är totalkaos i både hjärna och hjärta. Jag tänker att klarar jag det här, då klarar jag allt.
Jag vet inte vad det ska bli av någonting...
Vad vill JAG? Vad ska jag göra när sommaren är slut? Jobba, vart ska jag jobba? Kommer jag få nått jobb? Plugga, färdig/icke-färdig, fortsätta/skita i? Utbilda mig till annat? Boende, vart då? Västerås/Arvika eller kanske någon helt annan stans? Gymnastiken, träna själv/träna andra, hur mycket träna själv/hur mycket träna andra? Känslor, vad vill jag/vad vill du? Vill du alls, vad känner du? Hur mycket är jag beredd att ändra?
Ja ni ser ju, JAG VET INTE!!!
Alla frågar mig vad jag vill göra sen. Hur ska jag kunna svara på det när jag inte ens vet om jag är hungrig eller inte, om jag är ledsen eller glad.
Jag vill inte känna mer, jag vill inte fundera mer! Jag vill bara veta!
En vecka har aldrig tidigare varit så lång
Jag har kört fast, TOTALT! I hjärnan. För nästan första gången i mitt liv vet jag inte vad jag vill göra. Inga förslag känns riktigt bra.
Veckan som varit har varit... hmm, annorlunda. Både på ett bra och mindre bra sätt. Jag har träffat många av mina vänner som jag inte ser allt för ofta. Lycka för det <3
Men det har inte bara varit enkelt, det mesta har varit motsträvigt och jobbigt. Allt tog slut, på en gång. Gympan tog slut vilket var enormt jobbigt. Skolan tog slut, inte för att det gjorde mig så mycket men det var ändå ett slut som tog mig in i en början som jag inte vet något om. Jobbet tog slut, kändes inte alls bra att lämna alla juveler och personal som har varit fantastiska! Mitt förhållande tog slut, visserligen något jag själv var med om att bestämma men som ändå har varit det mest jobbiga av allt. Även om det här kanske var det bästa för stunden så är det aldrig enkelt eller roligt att gå från tvåsamhet till ensamhet. Så ja, ensam är väl det jag känt mig antar jag.
Nu när jag kört fast och inte riktigt vet vad jag vill göra med livet så vet jag heller inte i vilken ände jag ska dra i för att förändra och utvecklas. Jag är en person som alltid vill utvecklas men nu vet jag inte hur. När det gått ett tag och ser tillbaka på detta skede så tror jag ändå att det är utveckling jag kommer se. Hoppas jag i alla fall. Alla händelser är erfareheter oavsett om det är bra eller dåliga händelser.
Så, en dag i taget och jag gör det som faller mig in och om jag bara låter mig själv vara så kommer lösningar och idéer alltid att komma. Kommer inte jag till dem får de komma till mig och så får jag utgå och styra därifrån då.
If it´s not okay in the end, it´s not the end.
Veckan som varit har varit... hmm, annorlunda. Både på ett bra och mindre bra sätt. Jag har träffat många av mina vänner som jag inte ser allt för ofta. Lycka för det <3
Men det har inte bara varit enkelt, det mesta har varit motsträvigt och jobbigt. Allt tog slut, på en gång. Gympan tog slut vilket var enormt jobbigt. Skolan tog slut, inte för att det gjorde mig så mycket men det var ändå ett slut som tog mig in i en början som jag inte vet något om. Jobbet tog slut, kändes inte alls bra att lämna alla juveler och personal som har varit fantastiska! Mitt förhållande tog slut, visserligen något jag själv var med om att bestämma men som ändå har varit det mest jobbiga av allt. Även om det här kanske var det bästa för stunden så är det aldrig enkelt eller roligt att gå från tvåsamhet till ensamhet. Så ja, ensam är väl det jag känt mig antar jag.
Nu när jag kört fast och inte riktigt vet vad jag vill göra med livet så vet jag heller inte i vilken ände jag ska dra i för att förändra och utvecklas. Jag är en person som alltid vill utvecklas men nu vet jag inte hur. När det gått ett tag och ser tillbaka på detta skede så tror jag ändå att det är utveckling jag kommer se. Hoppas jag i alla fall. Alla händelser är erfareheter oavsett om det är bra eller dåliga händelser.
Så, en dag i taget och jag gör det som faller mig in och om jag bara låter mig själv vara så kommer lösningar och idéer alltid att komma. Kommer inte jag till dem får de komma till mig och så får jag utgå och styra därifrån då.
If it´s not okay in the end, it´s not the end.
