Känner..
Har verkligen tusen känslor inom mig. Kan inte få ut dom, vet inte hur jag ska göra. Skäms så över hur jag fått dem så jag låter hellre bli att visa dem. Men ibland känns det bara som att det vore så himla enkelt ifall hela världen redan visste hur det låg till utan att jag skulle behöva sänka min stolthet och berätta om misstag, svek och olycka. Fast jag förmår mig verkligen inte. Så nu får det vara tungt. Jag hoppas och ber att det snart går över utan att jag behöver göra nått. Förmodligen blir det inte så men jag hoppas.
Känner mig så sviken, känns som att jag varit allt för naiv och sånt slår tillbaka till slut. Fast vad har jag gjort för att förtjäna de känslor som finns inuti mig nu?!
Det var inte meningen att det skulle bli såhär. Drömmen tog över och jag hoppades och trodde allt för mycket. Ja, jag har väl bara mig själv att skylla som vid alla andra jobbiga tillfällen.
Fast jag trodde faktiskt... hur kunde jag känna så fel?
Känns som att det kanske är först nu jag hunnit fatta och haft tid till att tänka på allt. Har varit så mycket nu, inte funnits tid till tankar och känslor. Det kanske är nu de hunnit ikapp mig eftersom det är först nu jag känner mig riktigt sårad och ledsen. Och varför i helvete ska allt komma på en gång? Så jävla misslyckat!
Känns som att jag har förlorat. Förlorat mot mig själv, förlorat min dröm, förlorat den tilltro jag hade till vissa som jag verkligen kände nått för, förlorat mot dig, förlorat mot rykten jag inte ville tro på, förlorat mot andra som klart och tydligt bevisat sig vara bättre än mig själv på många andra sätt.
Damnit!!!
Känner mig så sviken, känns som att jag varit allt för naiv och sånt slår tillbaka till slut. Fast vad har jag gjort för att förtjäna de känslor som finns inuti mig nu?!
Det var inte meningen att det skulle bli såhär. Drömmen tog över och jag hoppades och trodde allt för mycket. Ja, jag har väl bara mig själv att skylla som vid alla andra jobbiga tillfällen.
Fast jag trodde faktiskt... hur kunde jag känna så fel?
Känns som att det kanske är först nu jag hunnit fatta och haft tid till att tänka på allt. Har varit så mycket nu, inte funnits tid till tankar och känslor. Det kanske är nu de hunnit ikapp mig eftersom det är först nu jag känner mig riktigt sårad och ledsen. Och varför i helvete ska allt komma på en gång? Så jävla misslyckat!
Känns som att jag har förlorat. Förlorat mot mig själv, förlorat min dröm, förlorat den tilltro jag hade till vissa som jag verkligen kände nått för, förlorat mot dig, förlorat mot rykten jag inte ville tro på, förlorat mot andra som klart och tydligt bevisat sig vara bättre än mig själv på många andra sätt.
Damnit!!!
Kommentarer
Trackback
