Wish everything just was a silly nightmare
I hate to turn up out of the blue
Uninvited
But I couldn't stay away
I couldn't fight it
I'd hoped you'd see my face
And that you'd be reminded
That for me
It isn't over
Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
too.. Don't forget me
I beg
I remember you said
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
Uninvited
But I couldn't stay away
I couldn't fight it
I'd hoped you'd see my face
And that you'd be reminded
That for me
It isn't over
Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
too.. Don't forget me
I beg
I remember you said
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
KAOS!
Det är totalkaos i både hjärna och hjärta. Jag tänker att klarar jag det här, då klarar jag allt.
Jag vet inte vad det ska bli av någonting...
Vad vill JAG? Vad ska jag göra när sommaren är slut? Jobba, vart ska jag jobba? Kommer jag få nått jobb? Plugga, färdig/icke-färdig, fortsätta/skita i? Utbilda mig till annat? Boende, vart då? Västerås/Arvika eller kanske någon helt annan stans? Gymnastiken, träna själv/träna andra, hur mycket träna själv/hur mycket träna andra? Känslor, vad vill jag/vad vill du? Vill du alls, vad känner du? Hur mycket är jag beredd att ändra?
Ja ni ser ju, JAG VET INTE!!!
Alla frågar mig vad jag vill göra sen. Hur ska jag kunna svara på det när jag inte ens vet om jag är hungrig eller inte, om jag är ledsen eller glad.
Jag vill inte känna mer, jag vill inte fundera mer! Jag vill bara veta!
En vecka har aldrig tidigare varit så lång
Jag har kört fast, TOTALT! I hjärnan. För nästan första gången i mitt liv vet jag inte vad jag vill göra. Inga förslag känns riktigt bra.
Veckan som varit har varit... hmm, annorlunda. Både på ett bra och mindre bra sätt. Jag har träffat många av mina vänner som jag inte ser allt för ofta. Lycka för det <3
Men det har inte bara varit enkelt, det mesta har varit motsträvigt och jobbigt. Allt tog slut, på en gång. Gympan tog slut vilket var enormt jobbigt. Skolan tog slut, inte för att det gjorde mig så mycket men det var ändå ett slut som tog mig in i en början som jag inte vet något om. Jobbet tog slut, kändes inte alls bra att lämna alla juveler och personal som har varit fantastiska! Mitt förhållande tog slut, visserligen något jag själv var med om att bestämma men som ändå har varit det mest jobbiga av allt. Även om det här kanske var det bästa för stunden så är det aldrig enkelt eller roligt att gå från tvåsamhet till ensamhet. Så ja, ensam är väl det jag känt mig antar jag.
Nu när jag kört fast och inte riktigt vet vad jag vill göra med livet så vet jag heller inte i vilken ände jag ska dra i för att förändra och utvecklas. Jag är en person som alltid vill utvecklas men nu vet jag inte hur. När det gått ett tag och ser tillbaka på detta skede så tror jag ändå att det är utveckling jag kommer se. Hoppas jag i alla fall. Alla händelser är erfareheter oavsett om det är bra eller dåliga händelser.
Så, en dag i taget och jag gör det som faller mig in och om jag bara låter mig själv vara så kommer lösningar och idéer alltid att komma. Kommer inte jag till dem får de komma till mig och så får jag utgå och styra därifrån då.
If it´s not okay in the end, it´s not the end.
Veckan som varit har varit... hmm, annorlunda. Både på ett bra och mindre bra sätt. Jag har träffat många av mina vänner som jag inte ser allt för ofta. Lycka för det <3
Men det har inte bara varit enkelt, det mesta har varit motsträvigt och jobbigt. Allt tog slut, på en gång. Gympan tog slut vilket var enormt jobbigt. Skolan tog slut, inte för att det gjorde mig så mycket men det var ändå ett slut som tog mig in i en början som jag inte vet något om. Jobbet tog slut, kändes inte alls bra att lämna alla juveler och personal som har varit fantastiska! Mitt förhållande tog slut, visserligen något jag själv var med om att bestämma men som ändå har varit det mest jobbiga av allt. Även om det här kanske var det bästa för stunden så är det aldrig enkelt eller roligt att gå från tvåsamhet till ensamhet. Så ja, ensam är väl det jag känt mig antar jag.
Nu när jag kört fast och inte riktigt vet vad jag vill göra med livet så vet jag heller inte i vilken ände jag ska dra i för att förändra och utvecklas. Jag är en person som alltid vill utvecklas men nu vet jag inte hur. När det gått ett tag och ser tillbaka på detta skede så tror jag ändå att det är utveckling jag kommer se. Hoppas jag i alla fall. Alla händelser är erfareheter oavsett om det är bra eller dåliga händelser.
Så, en dag i taget och jag gör det som faller mig in och om jag bara låter mig själv vara så kommer lösningar och idéer alltid att komma. Kommer inte jag till dem får de komma till mig och så får jag utgå och styra därifrån då.
If it´s not okay in the end, it´s not the end.
:´(
Är egentligen bara skitledsen. Önskar att det inte var såhär, önskar att jag kunde få sova ett halvår och sedan vakna upp när allt jobbigt bara hade försvunnit av sig självt utan att jag hade behövt delta. Jag tycker hela alltet bara är skitjobbigt och pest. Plus att jag saknar min älskade Zagah så fruktansvärt mycket! Önskar att hon kan komma och bo hos mig snart...
Jag börjar sakta men säkert inse vart det här kommer leda. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att bromsa. Det som känns mest jobbigt är att jag verkar vara ensam om känslan, att den inte är delad. Jag antar att det bara är att pina sig igenom. Det som inte dödar det härdar, right? Fast det är väl aldrig nån som sagt att vägen dit varit enkelt eller smärtfri?
If it´s not okay in the end, it´s not the end!
Jag börjar sakta men säkert inse vart det här kommer leda. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att bromsa. Det som känns mest jobbigt är att jag verkar vara ensam om känslan, att den inte är delad. Jag antar att det bara är att pina sig igenom. Det som inte dödar det härdar, right? Fast det är väl aldrig nån som sagt att vägen dit varit enkelt eller smärtfri?
If it´s not okay in the end, it´s not the end!
One shot for my pain. One drag for my sorrow.
Nej, jag känner inte för det och jag känner att jag egentligen inte orkar fast av nån jäkla konstig anledning så gör jag det ändå. På nått vis, spelar ingen roll hur egentligen bara jag gör det.
Är så sjukt ledsen och förtvivlad. Så jag till och känner mig vilse. Jag antar att det ska vara såhär just nu men att jag med förhoppningar vågar tro på det bättre. Där kom ordet jag just lärt mig att jag inte får säga... Bättre. Bättre än vadå? Bättre än det som redan var så bra? Nej för jag vet inte vad bättre innebär och jag vet inte hur långt Bättre kan sträcka sig. I alla fall då få ha förhoppningar om att ha en annan sinnesstämning än den som infunnit sig nu.
Jag vet själv att jag bidragit till detta och jag ber om ursäkt för att jag gjort det. Inte för att det spelar någon roll nu men.. Hur jag än vrider och vänder på det blir jag ändå en förlorare. MEN, jag hatar offeridentiteten och offertänket så jag tänker inte vara något av det!
"Have you ever loved somebody put your hands up".
Är så sjukt ledsen och förtvivlad. Så jag till och känner mig vilse. Jag antar att det ska vara såhär just nu men att jag med förhoppningar vågar tro på det bättre. Där kom ordet jag just lärt mig att jag inte får säga... Bättre. Bättre än vadå? Bättre än det som redan var så bra? Nej för jag vet inte vad bättre innebär och jag vet inte hur långt Bättre kan sträcka sig. I alla fall då få ha förhoppningar om att ha en annan sinnesstämning än den som infunnit sig nu.
Jag vet själv att jag bidragit till detta och jag ber om ursäkt för att jag gjort det. Inte för att det spelar någon roll nu men.. Hur jag än vrider och vänder på det blir jag ändå en förlorare. MEN, jag hatar offeridentiteten och offertänket så jag tänker inte vara något av det!
"Have you ever loved somebody put your hands up".
Kaotiskt...
...jo det kan man väl minst sagt säga. Det mesta är rörigt och oklart just för tillfället. Mycket tankar och känslor som snurrar omkring. Och om jag skulle få önska så skulle jag vilja att det aldrig skulle behöva vara såhär. Men så enkelt är det inte och nu är det som det är. Känns ibland som att jag bara skulle vilja strunta i allt och hoppas det löser sig av sig självt, olikt mig men ibland vill jag bara kasta in handduken.
MEN i all kaos så kommer den underbara resan till Italien, kunde inte ha kommit mer lägligt för min egen del:) Ska bli så skönt att få åka bort! Men det bästa är att jag åker med de mest undrabara personer man kan tänka sig. Åh vad kul det kommer bli. Längtar så, känner mig som en unge som väntar på tomten. Lite pirrigt men mest förväntansfull. Är på väg till Vås nu och ska packa och fixa för imorgon när jag kommer hem.
För övrigt så är det ju midsommarafton idag. Så trevlig midsommar på er! För min del blir det nog väldigt lugnt. Ska bara ses med ett par vänner och äta lite gott o så tillsammans. Vill inte vara bakis imorgon när vi ska flyga.
Ha en fantastisk dag allihopa!
Love Em.*
MEN i all kaos så kommer den underbara resan till Italien, kunde inte ha kommit mer lägligt för min egen del:) Ska bli så skönt att få åka bort! Men det bästa är att jag åker med de mest undrabara personer man kan tänka sig. Åh vad kul det kommer bli. Längtar så, känner mig som en unge som väntar på tomten. Lite pirrigt men mest förväntansfull. Är på väg till Vås nu och ska packa och fixa för imorgon när jag kommer hem.
För övrigt så är det ju midsommarafton idag. Så trevlig midsommar på er! För min del blir det nog väldigt lugnt. Ska bara ses med ett par vänner och äta lite gott o så tillsammans. Vill inte vara bakis imorgon när vi ska flyga.
Ha en fantastisk dag allihopa!
Love Em.*
High on life..?
Hemma in A-town igen. 3 städer, 170 mil, 3 dygn. Jag börjar ledsna rejält på detta! men som tur är är det snart sommar nu så då blir det förhoppningsvis bättre:)
Funderingar, tankar, frågor, drömmar, längtan. Ehh? nej men jag fortsätter nog i precis den takt jag är i nu. Scary.
Dagen ska bestå av plugg. Ska dock ses med anka en sväng, känns längesen nu. Kanske kan bli en lunch på stan eller så:)
When the drugs don´t work no more, you get high on life.
That´s what they say when you feeling down.
Funderingar, tankar, frågor, drömmar, längtan. Ehh? nej men jag fortsätter nog i precis den takt jag är i nu. Scary.
Dagen ska bestå av plugg. Ska dock ses med anka en sväng, känns längesen nu. Kanske kan bli en lunch på stan eller så:)
When the drugs don´t work no more, you get high on life.
That´s what they say when you feeling down.
It shouldn´t be so hard...
Tänk att det kan vara som att vända på en hand bara. Jag är tom och, ja vad är jag egentligen? Jag vet inte ens hur jag känner. Bara nedstämd och tappade lusten till allt. Det är inte såhär det ska kännas dagen innan SM, det vet jag iaf.
Stänger av, förtränger, går vidare och låtsas.
Stänger av, förtränger, går vidare och låtsas.
Hey, soulsister
Jag är så trött på att folk inte kan ta ansvar. Suck. speciellt när andra blir lidande av det. Är också så less på folk som inte kan visa respekt och medkänsla för sina medmänniskor.
I R R I T E R A N D E .
Jaja nog om gnäll. Vad dagen har att bjuda på får vi se. Har iaf redan hunnit städa igenom det mesta av lägenheten. Undrar hur mycket som är stängt på stan eftersom det är röd dag idag. Annars skulle jag behöva hitta en klänning eftersom jag inte fick mig för att gå ner på stan igår.
Uppsatsen är nu inskickad, inlämnad o allt vad det innebär. SKÖNT att vara av med skiten!
Funderar om jag ska gå till hallen ikväll på träningen. Har vaknat flera gånger inatt och tänkt på gympan, allas varv. Undrat vad gymnasterna känner, undrar hur det ska gå i helgen på JC, hur det ska gå på SM? Märks att det är nära nu:)
Ha en fin dag allihopa!
Love Em.*
I R R I T E R A N D E .
Jaja nog om gnäll. Vad dagen har att bjuda på får vi se. Har iaf redan hunnit städa igenom det mesta av lägenheten. Undrar hur mycket som är stängt på stan eftersom det är röd dag idag. Annars skulle jag behöva hitta en klänning eftersom jag inte fick mig för att gå ner på stan igår.
Uppsatsen är nu inskickad, inlämnad o allt vad det innebär. SKÖNT att vara av med skiten!
Funderar om jag ska gå till hallen ikväll på träningen. Har vaknat flera gånger inatt och tänkt på gympan, allas varv. Undrat vad gymnasterna känner, undrar hur det ska gå i helgen på JC, hur det ska gå på SM? Märks att det är nära nu:)
Ha en fin dag allihopa!
Love Em.*
Omstart!
Har så enormt många känslor inom mig som börjar komma ut på konstigt sätt. Så fick plötsligt för mig att jag skulle börja blogga lite igen, ett sätt för mig att få ur mig saker som annars gärna stannar inom mig och byggs på mer o mer. Och om jag ska vara ärlig så skiter jag i om någon läser. Jag skriver för min egen skull och om det mesta. Lycka, hat, förbannelse, älska, ledsenhet, besvikelse. Det som jag känner och tänker.
Kan det vara så att allt det som gymnastiken fick mig att känna och vad känslorna kunde få utlopp för har gjort att jag nu inte har något som kan framkalla samma utfall? Gymnastiken fick mig att bli så sjukt förbannad över mig själv, fick mig att bli så sjukt glad och stolt över mig själv. Jag kunde bli arg, tokig men också en enormt skön känsla när man klarat av något som inte stämt nån gång innan. Jag saknar känslan av kontroll över mig själv, jag saknar känslan att klara av att bemästra hinder. Att få stå, sträcka på sig, känna fy fan vad jag är bra, eller fy fan vad förbannad jag blir på mig själv.
Vad ska jag hitta för soulmate till gympan som kan matcha min evigt älskade sport? Inget kan få mig att bli sådär uppladdad och urladdad på känslor som gymnastiken fick. Precis som jag skrev först i inlägget har jag många känslor inom mig. Men inte på samma sätt, förut var det bara jag som var inblandad och bara jag som kunde få ut skit eller glädje utav det. Nu kan det istället gå ut över helt andra saker som inte är ok nånstans enligt mig!
Jag vet och känner iaf massor. Jag vet hur det är att älska, att sakna, att leva, att vara gladast i världen, att vara ledsen, att sakna, att längta, att vilja. Jag vet att jag är glad och tacksam för att jag slipper stå själv när det mesta känns svårt. En eloge till dig, du vet vem du är!
Jag vet att jag kan lita på, på mig själv, på dig, på de i min närhet. Jag måste bara våga släppa taget lite och just precis, bara lita på. För det gör jag ju egentligen. Jag vet vad jag vill och jag vet att jag kan och klarar allt! Jag har gjort det i 22½ år hittills så varför skulle jag helt plötsligt sluta nu? Nej just det!
Jag vet att jag kan, det går bra!
We´re one but we´re not the same. We got to carry each other, carry each other.
Kan det vara så att allt det som gymnastiken fick mig att känna och vad känslorna kunde få utlopp för har gjort att jag nu inte har något som kan framkalla samma utfall? Gymnastiken fick mig att bli så sjukt förbannad över mig själv, fick mig att bli så sjukt glad och stolt över mig själv. Jag kunde bli arg, tokig men också en enormt skön känsla när man klarat av något som inte stämt nån gång innan. Jag saknar känslan av kontroll över mig själv, jag saknar känslan att klara av att bemästra hinder. Att få stå, sträcka på sig, känna fy fan vad jag är bra, eller fy fan vad förbannad jag blir på mig själv.
Vad ska jag hitta för soulmate till gympan som kan matcha min evigt älskade sport? Inget kan få mig att bli sådär uppladdad och urladdad på känslor som gymnastiken fick. Precis som jag skrev först i inlägget har jag många känslor inom mig. Men inte på samma sätt, förut var det bara jag som var inblandad och bara jag som kunde få ut skit eller glädje utav det. Nu kan det istället gå ut över helt andra saker som inte är ok nånstans enligt mig!
Jag vet och känner iaf massor. Jag vet hur det är att älska, att sakna, att leva, att vara gladast i världen, att vara ledsen, att sakna, att längta, att vilja. Jag vet att jag är glad och tacksam för att jag slipper stå själv när det mesta känns svårt. En eloge till dig, du vet vem du är!
Jag vet att jag kan lita på, på mig själv, på dig, på de i min närhet. Jag måste bara våga släppa taget lite och just precis, bara lita på. För det gör jag ju egentligen. Jag vet vad jag vill och jag vet att jag kan och klarar allt! Jag har gjort det i 22½ år hittills så varför skulle jag helt plötsligt sluta nu? Nej just det!
Jag vet att jag kan, det går bra!
We´re one but we´re not the same. We got to carry each other, carry each other.
