Min andra hälft...<3
Ja vad ska man säga. Ibland stöter man på stunder i livet då man inte vet vad man ska ta sig till, då det känns som att man inte har kraften eller viljan att fortsätta. Som tur är så har jag alltid haft underbara vänner som har funnits där för mig även fast det kanske varit svårt och de inte förstått.
Jag kan inte säga att jag förstår hur det är nu för jag har haft den turen att aldrig drabbats själv och jag hoppas att jag heller aldrig kommer behöva göra det!
Jag ber inte om att allt ska bli bra med en gång för svåra stunder tar tid och det får också ta tid. Fast under stunden det känns förjävligt och jobbigt vill jag att ni ska veta att tillsammans kan vi gå starka ur allt svårt och tillsammans kan vi växa och gå vidare.
Jag vill behandla min vänner och nära så som om de vore min andra hälft och som om det var det mest värdefulla jag hade. För vad gjorde man om man stod själv? Jag ska göra allt för att aldrig förjtäna att hamna i den sitsen själv och jag ska göra allt för att min nära heller aldrig ska behöva känna så.
Liver är inte rättvist alla gånger och så kommer det nog heller aldrig att bli, men i väntan på att drömmen och önskan om att det ska gå i uppfyllelse kan vi ta hand om varandra. Vi kan blicka tillbaka och försöka se de fina stunderna i livet som gett oss glädje. Den känslan och de minnena vill jag plocka åt mig och ta med mig dem för resten av mitt liv.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga men jag vill att ni ska veta att jag finns för er och att jag skänker mina ömmaste tankar till er och hoppas någonstans att jag kan bidra med en gnutta hopp och styrka. Kanske låter klyschigt men det är så jag känner och det är det jag vill och det är det ni förtjänar.
<3
Jag kan inte säga att jag förstår hur det är nu för jag har haft den turen att aldrig drabbats själv och jag hoppas att jag heller aldrig kommer behöva göra det!
Jag ber inte om att allt ska bli bra med en gång för svåra stunder tar tid och det får också ta tid. Fast under stunden det känns förjävligt och jobbigt vill jag att ni ska veta att tillsammans kan vi gå starka ur allt svårt och tillsammans kan vi växa och gå vidare.
Jag vill behandla min vänner och nära så som om de vore min andra hälft och som om det var det mest värdefulla jag hade. För vad gjorde man om man stod själv? Jag ska göra allt för att aldrig förjtäna att hamna i den sitsen själv och jag ska göra allt för att min nära heller aldrig ska behöva känna så.
Liver är inte rättvist alla gånger och så kommer det nog heller aldrig att bli, men i väntan på att drömmen och önskan om att det ska gå i uppfyllelse kan vi ta hand om varandra. Vi kan blicka tillbaka och försöka se de fina stunderna i livet som gett oss glädje. Den känslan och de minnena vill jag plocka åt mig och ta med mig dem för resten av mitt liv.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga men jag vill att ni ska veta att jag finns för er och att jag skänker mina ömmaste tankar till er och hoppas någonstans att jag kan bidra med en gnutta hopp och styrka. Kanske låter klyschigt men det är så jag känner och det är det jag vill och det är det ni förtjänar.
<3
Kommentarer
Trackback
