BLÄÄÄ för förkylning!

Usch o fyy! Är tokförkyd! Känns jobbigt med allt som har med kroppen att göra och febern gör det ju inte direkt bättre. Får ingen ro när jag känner mig såhär så kan inte sova... Så har sedan 6.00 skrivit klart halva PMet till skolan:) Alltid nått, kände mig så stressad ändå så det var ändå bara det enda jag tänkte på när jag försökte sova, så lika bra att få det ur världen!

Igår grillade vi hos mamma o pappa. Jättemysigt och premiär ute i boa. Hoppas de kan börja göra i ordning övervåningen där snart så man kan bo där under varma sommarnätter, mysigt.

Känns som att saker och ting kommer bli bättre och ordna upp sig, jag blir förhoppningsvis lugnare på köpet och inte behöver känna mig så stressad och splittrad. Bara en vecka kvar i skolan nu sen är det lite semester och sen är det hem till Arvika för att jobba i sommar.
Ska bli så skönt att inte behöva flänga hit o dit hela tiden. De som aldrig tidigare har pendlat kan inte förstå hur mycket det tar på krafterna. Ingenting blir av rutin, tid går förlorad, man hamnar efter i skolan, pengar går som om det vore hål i plångboken... Ska bli såå skönt att få lite stabilitet i vardagen igen, veta vart jag har mig själv och inte ständigt behöva vara på språng. Jag ser slutet på den här jobbiga perioden!

Undrar om jag ska föröska sova en stund, har hört att det ska vara bra vid förkylningar. Men nu har jag svept i mig en TREO i hopp om att febern ska gå ner så nu blir jag väll jättepigg av den istället. Nåja det återstår att se.

Love Em.*

High on life..?

Hemma in A-town igen. 3 städer, 170 mil, 3 dygn. Jag börjar ledsna rejält på detta! men som tur är är det snart sommar nu så då blir det förhoppningsvis bättre:)

Funderingar, tankar, frågor, drömmar, längtan. Ehh? nej men jag fortsätter nog i precis den takt jag är i nu. Scary.

Dagen ska bestå av plugg. Ska dock ses med anka en sväng, känns längesen nu. Kanske kan bli en lunch på stan eller så:)

When the drugs don´t work no more, you get high on life.
That´s what they say when you feeling down.

SM 2010!

SM 2010 är över för denna gång. Jag kan inte vara annat än stolt och nöjd! Rysningar efter trampetten så det nästan var svårt att fokusera om till de andra grenarna. Man vågade ju inte tro att det skulle fortsätta på samma grymma sätt som trampen, men jo då, frist var beauty och tumblingen wonderful.
Tjejerna gjorde sin bästa tävling någonsin! Inte ett fall!! Lite missar i frist men vad gör det egentligen?? Ingenting! Hårt slit lönar sig till slut:) Har fått många fina lovord av ett antal personer, tack och bock för det. Ladies and gents, Västerås kan och vi tar för oss.

Grattis till medaljlagen! Grattis till EM-platserna! Sverige kan sträcka på sig och stolt säga att vi har truppgymnastik i världsklass. EM i Malmö kommer bli sjukt.


Åh jag vill tillbaka, vi gör det igen och igen och igen!

Kärlek <3

Now we are ready!

Nu jäklar är vi redo! Västerås GF är redo för SM:) Önskar att jag var trött nu så jag kunde gå och lägga mig så att det snabbare blev morgon, eller åtmostone så att det känns som att det går snabbare..

Sliter annars lite med tankar som far iväg både åt det ena och det andra... det ena bra det andra sämre... Vadan detta? Gick förbi ställen förut där minnen kom upp. Minnen jag nästan glömt, eller bara lagt undan kanske? Blev iaf varm i kroppen för en stund. Fram o tillbaka, fram o tillbaka. Det kan väl inte vara så jävla svårt att bara sluta fundera och tänka? Ehh mjo det verkar inte bättre, tyvärr. Ibland undrar jag... det där frustrerande "OM?" OM det skulle ha varit så... OM jag skulle ha gjort så... Det tjänar väl inget till att tänka så nu men ändä så gör jag det. Nej det är inget för dig Wahlund, lägg ner nu. Tack för det!

TAGGAD TAGGAD TAGGAD, wish us luck för det är nu det gäller:)

SM-laget 2010, kärlek till er <3

It shouldn´t be so hard...

Tänk att det kan vara som att vända på en hand bara. Jag är tom och, ja vad är jag egentligen? Jag vet inte ens hur jag känner. Bara nedstämd och tappade lusten till allt. Det är inte såhär det ska kännas dagen innan SM, det vet jag iaf.

Stänger av, förtränger, går vidare och låtsas.

It´s not just a goddamn sport, it´s a LIFESTYLE!

Nu är det nära!! Imorgon bär det av till halmstad för att tävla Gymnastik SM 2010!
Och Västerås är redo!!!! Kommer bli så grymt. Har tränat hela året för att just denna helg ska bli av:) Är förväntansfull, lite nervös, spänd men så oerhört taggad och glad. I helgen kommer vi få se gymnastik i världsklass, många grymma volter kommer att mosas. och jag kan intyga att Vås har ett grymt lag:)

Åhh jag kan knappt bärga mig, vill att det ska vara imorgon nu! Ska iaf gå ner på stan och handla lite matsäck och diverse andra saker:) Ikväll är det sista träningen innan det smäller. Valfritt att träna för de som vill, annars är träningen till för lagpepp och frågestund.

Kankse återkommer ikväll om hur tankar och känslor snurrar omkring.
Love Em.*

Hey, soulsister

Jag är så trött på att folk inte kan ta ansvar. Suck. speciellt när andra blir lidande av det. Är också så less på folk som inte kan visa respekt och medkänsla för sina medmänniskor.
I R R I T E R A N D E .

Jaja nog om gnäll. Vad dagen har att bjuda på får vi se. Har iaf redan hunnit städa igenom det mesta av lägenheten. Undrar hur mycket som är stängt på stan eftersom det är röd dag idag. Annars skulle jag behöva hitta en klänning eftersom jag inte fick mig för att gå ner på stan igår.

Uppsatsen är nu inskickad, inlämnad o allt vad det innebär. SKÖNT att vara av med skiten!

Funderar om jag ska gå till hallen ikväll på träningen. Har vaknat flera gånger inatt och tänkt på gympan, allas varv. Undrat vad gymnasterna känner, undrar hur det ska gå i helgen på JC, hur det ska gå på SM? Märks att det är nära nu:)

Ha en fin dag allihopa!
Love Em.*

Ny dag

Gårdagen blev bättre och lite sämre än vad jag väntat! Umgicks med Elle hela em och fixade med gympan. Sen kom Adde hem och då blev jag bjuden på tacos, så rart;)
Sen på hemvägen började jag känns mig lite yr och fick svårare att andas... blev värre när jag kom hem. Benen domnade bort och även lite på armarna. Blev mer yr och kändes som att jag inte fick någon luft. Usch vad det var obehagligt, pulsen rusade som att jag skulle ha sprungit tjejmilen fast vet att jag inte ens orkar göra det. Det blev varmt så jag svettades, och sen stunden därpå iskallt...
Fick iaf råd och lugnande ord av snälla vänner så jag kunde lugna mig lite. Andningen blev bättre och därmed också pulsen. Domningarna var kvar ett tag och yrseln försvann den med. SKÖNT! Men uschalingen va otäckt! Inget mer sånt nu Wahlund!

Idag är det annat som står på schemat än att stå o se dum ut o kippa efter luft. Blir först till skolan för anatomiföreläsning, sen gå upp med uppsatsen(!), sen hinns nog en lunch med Malin med också:) Sen lär det blir lite städ här hemma och skulle även vilja pallra mig ner på stan och kolla efter en fin dress till SM-banketten. Förstår inte, förra året var jag klar jättetidigt med vad jag skulle ha för klänning men i år står det still??
Sen ikväll är det självklart matig träning! Sista genomgörningen för juniorerna innan JC och en vecka kvar för seniorer innan SM. KÖTT!

Have a beautiful day!
Love Em.*

Omstart!

Har så enormt många känslor inom mig som börjar komma ut på konstigt sätt. Så fick plötsligt för mig att jag skulle börja blogga lite igen, ett sätt för mig att få ur mig saker som annars gärna stannar inom mig och byggs på mer o mer. Och om jag ska vara ärlig så skiter jag i om någon läser. Jag skriver för min egen skull och om det mesta. Lycka, hat, förbannelse, älska, ledsenhet, besvikelse. Det som jag känner och tänker.

Kan det vara så att allt det som gymnastiken fick mig att känna och vad känslorna kunde få utlopp för har gjort att jag nu inte har något som kan framkalla samma utfall? Gymnastiken fick mig att bli så sjukt förbannad över mig själv, fick mig att bli så sjukt glad och stolt över mig själv. Jag kunde bli arg, tokig men också en enormt skön känsla när man klarat av något som inte stämt nån gång innan. Jag saknar känslan av kontroll över mig själv, jag saknar känslan att klara av att bemästra hinder. Att få stå, sträcka på sig, känna fy fan vad jag är bra, eller fy fan vad förbannad jag blir på mig själv.

Vad ska jag hitta för soulmate till gympan som kan matcha min evigt älskade sport? Inget kan få mig att bli sådär uppladdad och urladdad på känslor som gymnastiken fick. Precis som jag skrev först i inlägget har jag många känslor inom mig. Men inte på samma sätt, förut var det bara jag som var inblandad och bara jag som kunde få ut skit eller glädje utav det. Nu kan det istället gå ut över helt andra saker som inte är ok nånstans enligt mig!

Jag vet och känner iaf massor. Jag vet hur det är att älska, att sakna, att leva, att vara gladast i världen, att vara ledsen, att sakna, att längta, att vilja. Jag vet att jag är glad och tacksam för att jag slipper stå själv när det mesta känns svårt. En eloge till dig, du vet vem du är!

Jag vet att jag kan lita på, på mig själv, på dig, på de i min närhet. Jag måste bara våga släppa taget lite och just precis, bara lita på. För det gör jag ju egentligen. Jag vet vad jag vill och jag vet att jag kan och klarar allt! Jag har gjort det i 22½ år hittills så varför skulle jag helt plötsligt sluta nu? Nej just det!

Jag vet att jag kan, det går bra!

We´re one but we´re not the same. We got to carry each other, carry each other.

RSS 2.0