:´(
Är egentligen bara skitledsen. Önskar att det inte var såhär, önskar att jag kunde få sova ett halvår och sedan vakna upp när allt jobbigt bara hade försvunnit av sig självt utan att jag hade behövt delta. Jag tycker hela alltet bara är skitjobbigt och pest. Plus att jag saknar min älskade Zagah så fruktansvärt mycket! Önskar att hon kan komma och bo hos mig snart...
Jag börjar sakta men säkert inse vart det här kommer leda. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att bromsa. Det som känns mest jobbigt är att jag verkar vara ensam om känslan, att den inte är delad. Jag antar att det bara är att pina sig igenom. Det som inte dödar det härdar, right? Fast det är väl aldrig nån som sagt att vägen dit varit enkelt eller smärtfri?
If it´s not okay in the end, it´s not the end!
Jag börjar sakta men säkert inse vart det här kommer leda. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att bromsa. Det som känns mest jobbigt är att jag verkar vara ensam om känslan, att den inte är delad. Jag antar att det bara är att pina sig igenom. Det som inte dödar det härdar, right? Fast det är väl aldrig nån som sagt att vägen dit varit enkelt eller smärtfri?
If it´s not okay in the end, it´s not the end!
One shot for my pain. One drag for my sorrow.
Nej, jag känner inte för det och jag känner att jag egentligen inte orkar fast av nån jäkla konstig anledning så gör jag det ändå. På nått vis, spelar ingen roll hur egentligen bara jag gör det.
Är så sjukt ledsen och förtvivlad. Så jag till och känner mig vilse. Jag antar att det ska vara såhär just nu men att jag med förhoppningar vågar tro på det bättre. Där kom ordet jag just lärt mig att jag inte får säga... Bättre. Bättre än vadå? Bättre än det som redan var så bra? Nej för jag vet inte vad bättre innebär och jag vet inte hur långt Bättre kan sträcka sig. I alla fall då få ha förhoppningar om att ha en annan sinnesstämning än den som infunnit sig nu.
Jag vet själv att jag bidragit till detta och jag ber om ursäkt för att jag gjort det. Inte för att det spelar någon roll nu men.. Hur jag än vrider och vänder på det blir jag ändå en förlorare. MEN, jag hatar offeridentiteten och offertänket så jag tänker inte vara något av det!
"Have you ever loved somebody put your hands up".
Är så sjukt ledsen och förtvivlad. Så jag till och känner mig vilse. Jag antar att det ska vara såhär just nu men att jag med förhoppningar vågar tro på det bättre. Där kom ordet jag just lärt mig att jag inte får säga... Bättre. Bättre än vadå? Bättre än det som redan var så bra? Nej för jag vet inte vad bättre innebär och jag vet inte hur långt Bättre kan sträcka sig. I alla fall då få ha förhoppningar om att ha en annan sinnesstämning än den som infunnit sig nu.
Jag vet själv att jag bidragit till detta och jag ber om ursäkt för att jag gjort det. Inte för att det spelar någon roll nu men.. Hur jag än vrider och vänder på det blir jag ändå en förlorare. MEN, jag hatar offeridentiteten och offertänket så jag tänker inte vara något av det!
"Have you ever loved somebody put your hands up".
