:´(

Är egentligen bara skitledsen. Önskar att det inte var såhär, önskar att jag kunde få sova ett halvår och sedan vakna upp när allt jobbigt bara hade försvunnit av sig självt utan att jag hade behövt delta. Jag tycker hela alltet bara är skitjobbigt och pest. Plus att jag saknar min älskade Zagah så fruktansvärt mycket! Önskar att hon kan komma och bo hos mig snart...

Jag börjar sakta men säkert inse vart det här kommer leda. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att bromsa. Det som känns mest jobbigt är att jag verkar vara ensam om känslan, att den inte är delad. Jag antar att det bara är att pina sig igenom. Det som inte dödar det härdar, right? Fast det är väl aldrig nån som sagt att vägen dit varit enkelt eller smärtfri?


If it´s not okay in the end, it´s not the end!


Kommentarer
Postat av: camilla

Im here honey! Om du vill prata eller skrika eller bara hänga. puss <3

2011-03-05 @ 21:41:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0