One shot for my pain. One drag for my sorrow.

Nej, jag känner inte för det och jag känner att jag egentligen inte orkar fast av nån jäkla konstig anledning så gör jag det ändå. På nått vis, spelar ingen roll hur egentligen bara jag gör det.

Är så sjukt ledsen och förtvivlad. Så jag till och känner mig vilse. Jag antar att det ska vara såhär just nu men att jag med förhoppningar vågar tro på det bättre. Där kom ordet jag just lärt mig att jag inte får säga... Bättre. Bättre än vadå? Bättre än det som redan var så bra? Nej för jag vet inte vad bättre innebär och jag vet inte hur långt Bättre kan sträcka sig. I alla fall då få ha förhoppningar om att ha en annan sinnesstämning än den som infunnit sig nu.

Jag vet själv att jag bidragit till detta och jag ber om ursäkt för att jag gjort det. Inte för att det spelar någon roll nu men.. Hur jag än vrider och vänder på det blir jag ändå en förlorare. MEN, jag hatar offeridentiteten och offertänket så jag tänker inte vara något av det!



"Have you ever loved somebody put your hands up".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0